Vi, precis som alla andra, gick lucia imorse. Vi tio sjöng vi för kung och fosterland i kyrkan. det var inte mörkt ute, det fanns ingen snö, och det var inte precis julstämning över det hela men där stod vi och skrek att nu är julen här & alla som satt i kyrkan skrattade nog lite gott för sig själva. de hade nog inte gjort det bättre själva endå, så skrattar bäst som skrattar sist.





gladjuldå..