hehe nu flyttar jag dig din gamle going

Kod för att importera min blogg till Nouw: 2450667874

Hej ho livet rullar på

Vi har typ 30 dagar kvar till student. Och aldrig i hela mitt liv har jag haft så här mycket arbete kvar i skolan. Jag har 6 arbeten kvar. Eller jag ett matteprov och ett svenska tal, resterande 4 är inlämningar som ska vara inne innan den 4 juni. Halloja. 
Vaknar, går till skolan, stannar i skolan för att arbete, går hem, äter, för att sedan återigen sätta mig med något annat arbete. Livet leker. Meeeen, det kan ju bara bli bättre härifrån, eller vad säger ni mannar?
 
 
 

Uppenbarligen har jag hunnit med att leva. Inte för att jag egentligen hade tid. But one cant always do what you should, can you?
 

hejhå livet rullar på

Tjena 
Har växt ifrån blogglivet, men det är gött att bloggen ännu finns kvar (fasar den dag då den stängs ned, pga jag inte varit tillräckligt aktiv, big problem) 
 
Anyhow, imorgon är det fredag & när den dagen är färdig har jag en helvetsvecka bakom mig, prays the lord. Har haft något jävla skit varje dag. Imorgon har jag historiaprov, fårse hur det går med tanke på att jag pluggat till matteprovet som jag hade idag. Skit på mig helt enkelt. 
 
 
Beutifula as usual. 
 
 
Erikperikpäronpung - i lördags när vi spisade revben med våra respektive. (föräldrar....hehe)
 
Inget roligare i livet just nu. Men det blir vad man gör det till, kom ihåg det vänner. 

Semester 2014

Okej, så imorgon är det första dagen i skolan. Eller the beginning of the end så att säga. Orkar inte skriva något om det, känns inte bra. Vill alltid gå i skolan, man behöver inte tänka speciellt mycket, bara gå dit och hänga. 
Fast det värsta är nog sen, när man måste ta tag i sitt liv och verkligen bestämma vad och hur och vem man ska bli på riktigt. fyfan.
 
Men över till mitt riktiga liv. på båten. haha. riktiga liv. I år var vi i Danmark. Ett land med tjocka människor i flipflops som super och röker och snortar både på tisdagar och lördagar. Ett trevligt land alltså.
 
 
måste bara kommentera denna bilden, annars bara jaha. Så vi hade varit ute och seglatat i regnet så seglet var blöt, öhh ja. När vi kom i hamn satte vi upp kapellet så fort vi kunde, då hade det samlats en sjö i seglet som plötsligt kom som en kaskadspya på mamma. Pappa säger sedan "Jag misstänkte att det skulle hända och det gjorde det, haha" Pappa var ganska nöjd. Vem skulle inte ha varit nöjd när någon får lida? förutom mamma 
Här badar vi efter båten. Inget jag rekommenderar. Om man inte gillar känslan av att något skall dra ner dig i djupet och dränka dig. 
EN DÖING och jag
 
Det var en riktig go semester. 

det känns inte så

sommarlov. känns som jag redan haft det i 2 veckor. Inte för det är något häpnadsväckande, det har skett i princip noll saker av värde.
Får hoppas att framtiden har något göttigare att bjussa på.





lollo och jag spisade ottoglass och grisade oss offentlig nu när vi fått livet tillbaka igen.

Paris

Tänkte tala om Paris, men idag skedde en sak i skolan, måste bara ta upp det innan några som helst ord kommer nämnas om Paris.
 
Vi är påväg mot engelskan. Fram vid dörren inser jag att om jag springer reeedigt snabbt kan jag springa förbi de tre killar som lungt och sakta, snart, spatserar förbi in genom dörren. Sagt och gjort. Jag skuttar förbi med glatt sinne och när jag väl kommit in i klassrummet FÖRE killarna tänker jag att segern är vunnen, men du skola inte ropa tjena förrän du kommit över ån, tänkte någon (host huvudaxelknäochtå host) och skrattade elakt. Sedan hände följande.
 
Jag märker, mitt i ett skutt, att foten har svikit mig pga någon (nämner inga namn host skavislåvadaxel host) placerat sin fot i syfte (syftet är oklart) att förstöra det fina flow jag hade(?).
Så jag faller med en helsikes fart mot golvet och på mindre än tjugo millisekunder ligger jag på golvet med överlivet sprattlandes under katedern. ha, okej njet, jag sprattlade dock inte, snarare led jag av smärtor i tysnad.
Insåg snart att jag levde (skit också tänkte en del nu, sry not sry) och var tvungen att resa mig upp och bekräfta detta.
 
Jag reser mig upp, ulla (fröken) frågar hur jag mår på engelska, fkn english ska hon ta det på. Just där och då, när alla inser att jag lever och ulla frågar om jag skadat mig(på engelsk) hade det varit skönt att gråta rakt ut. Både av chock, smärta och aggresion. även pga av det faktum att jag har svårt att hantera situationer när någon hemskt eller ledsamt händer. Hur det än var så samlade ihop min själ och efter två och en halv minut, avrundat uppåt, var jag redo att spela min roll igen.
 
Efteråt skrattade jag gott, kunde ju icke gråta...
Nu tänker jag mest, hur fan jag överlevde min barndom utan att bli förlamad? eller ett bruttet ben? fast ingen brukar krokbena ett barn, hoppas jag. Det var nog därför jag överlevde så bra, för att ingen anlagt hemska planer mot mig.
 
Hämnd, har du planerat en sådan tänker ni, eller inte. Nu när ni nämner det, skall jag starkt överväga det.
 
 
 
Så Paris. Vi var där på påsklovet. Hyrde en lägenhet i sacre coeur (googlade stavningen). Mycket härlig lägenhet på sjätte våningen, utan hiss dock. tog cirkus 6,5 minuter att gå upp för man var tvungen att pausa pga av så jävla anfådd efter en trappa. 
Var på alla jävla turistställen ni kan tänka er, eiffeltornet, louvren, monet trädgården, triumfbågen + 9 till.
skall ni åka någonstans åk till Thailand eller något sånt skit, Paris har inget förutom kultur att bjussa på.
 

det är onsdag och idag har jag varit på donken, bryr ni er?

Skulle man dela min kropp i 2 delar, skulle den vara lika ihålig som en chokladtomten. (ni vet ju själva hur mycket luft man tuggar när man äter en sådan). Jag brukar vara glad, arg, stressad eller nervös men det är som hjärna kopplats bort, eller bytt kanal. Allt i mitt liv som brukar känns helt okej att göra, så som att gå till skolan, göra läxan, umgås med nära och kära och ut och gå, känns nu 200 gånger jobbigare. Det hade varit mycket trivsammare att ligga i sängen och gråta. tyst och stilla. sedan högt. högt som fan. sedan dö sorgedöden.
 
Jag är nog egentligen ledsen. men eftersom jag så sällan är ledsen tror jag inte riktigt jag känner igen känslan. haha va, jo, vafan. Klart jag varit ledsen innan. Jag känner visst igen känslan. men det är lika chokerande varje gång att det känns såhär jävla bedrövligt, som en liten minideprission varje gång. Vill bara lägga mig i min säng och gråta, men livet hindrar mig. hur kul på en skala ett till tio? två, om man avrundar uppåt.
 
hoppas skolan blir inställd imorgon och resten av året pga snön. Så någon kan dö sorgedöden ifred utan att livet kommer i mellan.
 
 
 
 
 
eftersom det aldrig utdelats någon riktig julhälsning så är det väl på tiden nu, för den som väntar på något gott kan dö på vägen..
såååå, God Jul.
 
 

tjeeeeeeeeenare.

Igår fyllde jag 18. tjohej. Och hade uppskrivning till körkortet. hehe. så jävla nervigt att trycka på "rätta test" (eller vad det nu stod) meeen, det gick ju bra. Efteråt kände jag ingen eufori, var dock nervös förra veckan så in i baljan, men nervositeten spolades väl bort med vädret eller något.
 
Idag hade jag uppkörning, med en hyfsat gammal man. Och allt jag hade tränat på, parkera, backa runt hörn, starta i backe, hade jag inte någon som helst användning av, eftersom det enda jag i princip fick göra vara att köra rakt fram och svänga. men jag klagar inte, jag sitter ju här med ett körkort (eller snart iallafall) tjoho.
 
Nu känns mitt liv tomt, som jag inte har något att se framemot längre. Ingen födelsedag, inget körkort att plugga till. Allt kom på en gång och här sitter jag med huvudvärk och massa paket liggande på golvet. Det känns som alla känslor har runnit ur min kropp & jag känner mig redo och dö. Föreställ er att alla människor ni tycker om försvinner och ni inte orkar bry er ett jutta, så känns det. Något är fel.. hoppas livet återvänder snart.
 
tråkigaste texten jag skrivit i mitt liv. 
 
 
 
 
Världens finaste lollo och jag. älskar bilden till höger i mitten. och den längst upp i mitten och den längst ned till höger. haha, ska sluta älska nu, slöseri med kärlek. eh
 

idag är en sådan dag.

Idag sitter jag i självömka. Har en lång jävla lista på livets dåligheter. Har rakat av mitt hår, går teknik, har inga smala ben, är ensambarn mesta dels av tiden, måste städa, har en ytterst liten släkt, måste stiga upp 7 på morgonen. Känns som livet dragit ned mig i ett sumphål idag. Inte så popis.
 
Men det som oroar mig mest är: vem fan rakar av sig håret? VEM FAN?
åh. fan. jag vill ha tillbaka det lilla hår jag hade. Dock har det väl växt ut till våren eller sommarn igen. Men nu. Nu ser det ut som skit. & då jag får av tandställningen kommer ingen se skillnad, för de fula håret väger ner allt. Fina tänder väger inte upp fult hår. Jag är förlorad.
orkar inte skriva mer om min misär, folk har det väl värre.
 
Här var jag 17 år, 17 år i staden där jag växte upp och så
 
2011. Observera att min huvudform drastiskt har förändrats sedan dess. MYCKET. (hela jag också jajaj)
 
 
 
2 år sedan. Nästan på dagen, hm. Håret ser likadant ut som idag. huvudformen började bli lite rundare. Det är som om att mitt huvud har svulnat upp med åren. GREAT. pappas anlag. tjohej.
 
Aussi sedan 2011. Såhär såg mitt hår i princip alltid ut när jag hade det långt. Hatade att ha det utsläpp, men jag hade väl mina stunder. Men det var nog ytterst få. Så mesta dels av tiden hade jag det uppsatt. För det var f u l t.
 
TADA. bästa bilden jag kunde finna med nedsläppt hår. vilket kanske säger en del... hm. Dock ser inte speciellt illa ut. Så bilden är inte riktigt rättvis helt enkelt. Önskar jag dock jag kunde vara lika smärt & smal om huvudet & ha lika fint hår som på bilden. Men två år senare sitter jag här. Hårlös & tjockhuvad.
 
2011.
 
2013.En bild sen i somras.
Om ni nu jämnför den är bilden med den ovan. Då ser ni skillnaden. ( är det samma person?!?!)
Så för att sammanfatta det hela. Jag måste blivit tjock. Eller är det bara fars anlag som spelar sina högsta kort. Jag föredrar det sist nämnda, då jag aldrig någonsin varit smal, så tjock har jag ej varit i stånd till att bli utan redan varit. Jag har isåfall blivit tjockare.
Föredrar dock att hålla den punkten utanför min lista idag. Så jag får väl acca fars anlag. Fars avlånga & tjocka face kommer en dag tillskrida mig.. jaha.
 
 

På tal om sommar & så.

I tre veckor kämpade jag för att tankar som "hoppa i plurret & dränk dig" "Ta närmasta bästa tåget hem" " Slunga vinschhandtag i huvudet på far" inte skulle ta över mitt tankeomlopp & övergå till riktig handling.
Vårt hem, båten, ett utrymme utan ståhöjd, toalett, spis & rinnande vatten, redan lite smått obehagligt & trångt då man vistas där själv, blir genast ganska mycket mer obehagligt då man tvingas vistas där med sina föräldrar, i tre veckor. 
 
Dagar då vi tar oss långt, 50-60 sjömil kan det hända att vi seglatar i 11 timmar. Då är man icke kapabla till att få vara ensam, gå på toa, få varma maten, gå en sväng på land. Utan man sitter där, i sittbrunnen, kollar på hur havet sakta har sin gång, hur vinden blåser i seglena, hur prickar dyker upp, blir båtar och sedan prickar igen. Någon gång ibland serveras det mat. TJOHEJ. nej. inget tjohejandet. Endast bittra minner för vi alla vet vad som komma skall. Oftast är det någon kall köttbitt kyling/revben/kassler med torr potatissallad till, har man tur bjuds det på mackor med mjukost eller kaviar.
 
När jag var yngre gick jag ofta och isolerade mig i förpiken."isolerade", inte mycket till isolering. På senare dar har jag accepterat det faktum att solen lyser där ute & icke där inne.( Måste ju följa trenden, att vara brun( om man nu kan kalla min bleka skuldra brun när den är solbränd )) Vilket leder till att det är svårt att läsa, spela gameboy eller huvudtaget göra något av självbedrift. Utan man sitter där, i sittbrunnen, kollar på hur havet sakta har sin gång, hur vinden blåser i seglena, hur prickar dyker upp, blir båtar och sedan prickar igen.
 
Ni förstår kanske varför tankeomlopp ser ut som det gör i tre veckor.
 
April, april. Jag hade fanimej en bra tre veckors semester med mina päron. Endast härliga fluffiga tankar i mitt tankeomlopp under den tiden. ( men ja, det har sina nackdelar )
 
Fast mesta dels ljusa stunder, det kan jag icke förneka. En del ställen hade jag lätt kunnat bosätta mig på tillfälligt.( vilket är precis det vi gör, ljushuvud ) Det är trevligt att se nya ställen & springa runt på oupptäckta öar( icke så oupptäcka egentligen ) Bada från båten & slippa se och höra städer & bilar. Vad mer kan man begära av en semster?
 
 
That is some pretty nöjd dotter.
 
 

8 september 2013

Jag, min mor & min far var idag på Wanås. Utflyktssöndag eller något.
 
 

en helvetes lång tid senare alltså.

Jag vet att jag varit ur spåret ett tag. Inga utsäkter skall utdelas för det. Sorry not sorry. Låt oss skita i den förlorade tiden osv, den kanske dyker upp ändå.
 
Idag är en helt vanlig jävla tisdag. Observera jävla.
Dagen gled på fint tills jag skulle cykla hem. Jag och Julia vandrade mot cyklar i tron att få komma hem snabbt. (Jag har en cykelnyckel som man är tvungen att ta av och på nyckelknippan, för nyckeln måste sitta i cyklen när man cyklar) Väl framme hade jag då fått av nyckel och skulle låsa upp när jag tappade den, inte på marken eller så nej nej, utan i en brunn. (inte en sådan a-brunn med lock, en sådan som det forsar vatten då det regnar hundar & katter) Så där stod jag som ett fån och kollade på brunnen. Julia skrattade. Det var inte rätt tillfälle vill jag påpeka. 
Vi påbörjade då resan hemåt. Vi gick. Så plötsligt slog det mig att jag kunde ta bussen hem. För gå, det gör man bara inte. Julia var nu hemma. 100 meter från skolan bor hon. Kul.
 
Jag hade icke något Jojo-kort med mig. Så jag försökte köpa en sms-biljett. Tji fick jag, för 0 kronor Saldo. Bussen kom.
"Hej, kan man betala med kort?"
"Nej, tyvärr, bara på de gula bussarna."
"Går det gula bussar här?"
"Nej..,Ledsen"
LÅT MIG ÅKA GRATIS?
Så där stod jag och kollade på vägen. Bussisen skrattade. Det var inte rätt tillfälle vill jag påpeka.
 
Jag påbörjade resan mot min mor (arbetar på barnmorskemottagningen) För det hade plötsligt slagit mig att hon hade betydligt mer än 0 kronor på sitt Saldo.
Jag gick och värmen var all over the place. Väl framme fick jag tag i telefonen & ställde mig precis utanför vid en annan hållplats än den tidigare. 
 
Jag en gybbe och en tanta stod och väntade i mer än den tid man bör vänta på bussar. Det kom varken någon blå eller gul eller grön eller vit eller lila.Tji fick vi, för inte en endaste buss körde förbi. Gubben börjar då småpratar med mig. Inget fel på gubben, nej nej, vi gick tillsammans ner till stationen & han började diskutera med en bussis angående den förra hållplatsen & den var tydligen avstängd. Gubben skrattade.Det var inte rätt tillfälle vill jag påpeka. Väntetiden var för lång.
 
Gubben åkte med sin buss & där stod jag och väntade på stationen. Jag väntade & väntade & väntade. Sen kom bussen & jag hoppade på. 2 min innan bussen skulle avgå inser jag att det är fel buss jag sitter på & jag hoppar av. Jag ser då hur bussen jag skulle åkt med kör iväg. JAG MISSADE DEN MED 30 SEKUNDER. Busisen skrattade. Det var inte rätt tillfälle vill jag påpeka. 
 
Min biljett hade då gått ut så hela kalaset slutade med att jag fick gå hem. Tji fick jag, för jag var lat. En människa skall inte behöva utså såhär mycket lidande en tisdag. Jag hade väntat på att en buss skulle ta mig hem i nästan 2 timmar. TVÅ TIMMAR. 120 MINUTER. SÅ FICK JAG GÅ HEM ÄNDÅ. 
 
Vad är oddsen att man tappar sin cykelnyckel i en brunn en jävla tisdag? En på miljonen. Kanske för en vanlig standard människa. Jag antar att oddsen för att jag tappar min cykelnyckel är en på tio. Ser fram emot flera jäva tisdagar.
 
När jag kom hem & berättade allt för pappa skrattade han. Det var inte rätt tillfälle vill jag påpeka. 
 

Det finns inget att säga. ord är så meningslöst.

Jag använder endast min skoldator i nuläget. Min annars regulära dator har fått en plats på hylla brevid alla andra saker som klassas som "onödiga ting som man sparar endast om den nya bättre finare tinget skulle hamna i trasigt tillstånd"
Därför har jag cirkar noll bilder att synliggöra för er. Dock har jag hittat på mycket sedan sist. Varierande saker. Men vill ni något kan ni allt höra av er i verkligeheten. Ett betydligt mer sofistikerad ställen än internätet. Där kan man röra varandra, utdela konversationer, cykla, sova. Saker som är ytterst nöjsamt, betydligt mer nöjsamt än att sitta och stirra sig blind på en skärm. Skall nu återvända till verkligheten och dess märkliga underligheter. Hoppas vi ses där. 
 
 
När älgen är blå, då är ölen kall. En ytterst livad jänta från norrlands skogen. Kan nås i verkligeheten. 

Hej, jag har återvänt, igen.

Hallå.
Det är torsdagkväll.
"Jaha" tänkte ni. "Det var ingen överaskning."
nej.
Tänker inte berätta vad jag gjort idag. För det är inte intressant.
Jag vill idag förmedla hat. eller. tolkningen är fri. 
 
1. Gym. Alla ni stackars människor som inte använder skogen som ett redskap till aktivitet. Utan stänger in er med andra lökiga människor som tränar inte för sin egen skull utan för andras. Ni har förlorat en del av er själva någonstans i de svettiga lokalerna. just saying.
 
2. Tandis. åter igen vill jag skölja hat över min tandläkare som denna gång har bestämt sig för att flytta fram min tid 3 veckor. 3 VECKOR. Min tandis har troligen aldrig haft tandställning själv och vet då inte de fruktansvärda konsekvenserna. Tandisen har antaglien alltid gått runt med ett självbelåtet leende. Till skillnad från en annan, vars kärleksliv blir drabbat. Har i vilket fall som helst bestämt att när ställningen är ute skall jag smälta ner den & göra den till ett svärd som jag sedan kan tillintetgöra tandisen med.
 
3. Kyliga timmar vid otan. Följande sker då jag skall cykla till skolan. Öppnar dörren för att känna på vädret. Klär på mig halsduk, vantar, tight jacka osv för att inte kylan skall sluka mig. Sätter mig på cyklen och färden börjar. Fryser halva biten tills jag kommer till backen. Kämpar mig upp för första biten av backen. Känner att värme bildas. Svettas. Tvingas gå sista biten av backen för att inte dryppa av svetta när jag anländer till skolan. Hade uppskattat värme från början så jag inte hade behövt ha 3 kg kläder på mig, i backen.
 
4. Framtiden. Vi skall hålla tal om framtiden i nationella i svenska. Alla ettor utsätts för detta. Det finns inget att säg om framtiden. "Vi skall dö." Har alltid tagit avstånd från framtiden. Om det nu är möjligt. Gillar inte framtiden. Allt är så osäkert. Det ända vi vet är att vi skall dö. dö. dö. dö.
 
5. Felstavning. Det stavas VÄL inte väll eller vel. Det stavas ÄNDÅ inte endå eller ändo. Det stavas ALLTSÅ inte asså eller aso. VAR VÄNLIGA ATT TA TILL ER DETTA.
 
6. fejkleenden. Folk som lägger upp bilder där man ser att leendet är tillgjort. För om man håller över munnen ser det ut som personen skall börja gråta och standard texten till "mår bra idag". Uppenbarligen inte. Antingen ler du med ögonen också eller visar du vad du egentligen känner. Var vänlig att skåda bilderna på mig nedan för att förstå innebörden av texten ovan. Sista bilden är tveksam dock. Vet inte jag hur jag känner. " mår bra idag"
 

statusuppdatering

har påsklov.
Det är passerat cirkus 5 dagar redan. eller 5 kvällar får vi nog avrunda det till.
En del kvällar jag har svalt dryck i form av självförtroende. morgnarna där på har varit lite ostabila. 
Men så länge man kan stå på sina två ben och får ner eller upp föda lider man ju inte speciellt mycket av gårdagens bekymmer.
 
Imorgon kvart över nio skall jag till frisören. Känner stor tacksamhet. Vill isolera mig pga av håret i nacket är oändligt långt. Det är verkligen gräsligt. Att ingen annan human beeing förfäras och springer i skräck när det skådar håret chockerar mig lite. 
Men att tiden är så tidigt som kvart över nio känner jag dock ingen större tacksamhet över. Fast det har sina fördelar. Kommer troligen inte stöta på någon jag känner, på vägen dit eller hem. Jag missar inte hela förmiddagen pga sömn. ja. Det var nog allt, försökte lista ut fler. men fördelarna sviker mig.
 
Imorgon kommer även ma souer och henne familj på visit. Kommer bli liv i luckan.
 
 
frida och jag. tralalalaaaa. inspirerande.

2003 jag minns dig ej som igår.

Har snöat in mig på peter pan. Har nu kollat på både den teckande och den icke tecknade filmen. 
I båda filmerna framhävs peter pan på ett bra sätt.
han verkar vara söt, fluffig, rolig, smart och modig.
Får lust att slicka honom i ansiktet.
Inte på det räliga sättet, så att saliv och andra läskiga vätskor beblandas på ansiktet.
utan på det mer sensuella viset. 
 
 
hallå kexet. 
 
 

sluta ha poetiska rubriker. kräks.

Jag vill ha långt hår. Hade jag fått en önskan, hade jag önskat att jag fick långt hår igen. 
haha, nej, jag hade isåfall önskat att jag hade sluppit tandställning, önskan efter det hade varit att bli smal som en pinne, eller smal & muskelös. 
efter det hade långt hår varit önskan. 
Om två månader eller så kan jag troligen sätta upp mitt hår. troligen inte. kommer nog få vänta ännu ett tag. 5 månader kanske. 
Jag och mitt hår jobbar inte på samma plan. vi möts i hissen ibland, utdelar några vänlighetsfraser & bestämmer dåliga beslut som ofta resulterar att vi skiljs åt och fortsätter att jobba på olika plan.
livet.
 
 
Två saker bör observeras.
1. bilderna representerar inte alls hur mitt hår egentligen såg ut på den tiden. men man kan alltid drömma eller what so ever.
2. min huvudform har ändrats. det kvittar vad ni än säger. en dag skall jag visa er. då kommer ni få en uppenbarelse. det är en gigantisk skillnad.

hej, en snabbis på toan?

Jag sitter i min soffa och försöker i min stilla ro skriva en sammanfatting om en ensam hundtjej som är bosatt på Alaska. Jag har sett ljusare tider. 
 
Imorse vid åtta ringde jag vårdcentralen pga misstänker att jag har fått bihåleinflammation. Följande sker:
"Du är nummer fjort ton i kön"
jaha. fjort ton alltså intressant. jag började inte förrän halv nio imorse så jag tänkte lite lätt att jag skulle hinna till skolan i tiden även om det var en liten telefonkö. tji fick jag. 
Vid nio sker följande:
"Hej, vårdcentralen blablabla vad är problemet?"
"hallå, mitt namn är Henny och jag misstänker att jag fått bihålle....."
"Hur länge har du varit förkyld?"
"cirkus en vecka, tio dagar kanske" (jomen jag satte mig och skrev ned vilken dag förkylingen uppstod)
"då skulle jag tro att du inte har bihålleinflammation ännu, det tar cirkus 14 dagar innan det uppstår"
"jaha.. har smärtor runt och kring panna osv..."
"var vänligen att gå till apoteket och köp en speciell nässpray(namnet är bortglömt)"
"eh.. ja.." Ingen möte med doktor då alltså? tänkte jag i mitt upprörda sinne.
"hejdå Henny, ring om det blir värre"
"med glädje, ajös"
 
Med bristfällande minne behöver inte allt som står ovan vara helt i sannings grad.
 
Resultat:
Mamma köpte en naturnässpray. & inte den som rekommenderades. I kväll kan förväntas inta smärtor runt och kring panna/ögon. 
Jag kom även en timma försent till skolan då jag satt/stod/låg i telefonkön i cirkus en timma. Halleluja.
 


du får fråga någon annan hur jag mår, för jag lever inte längre.

ett virus eller en bakteri har tagit mitt imunförsvar i sitt våld. Tack vare det känner jag mig nu som en sten. grå, kall och tråkig. Även trött.
vid 20 över 7 imorse väcktes jag av min mor. Svalde en tablett och körde motvilligt till skolan. Mådde relativt bra under dagen. Lite ont i halsen, tog en strepsils och skillnaden var minimal. Vem jag skall beskylla mitt dåliga mående på, har jag inte klargjort. Men det finns helt klart en del misstänkta.
 
När vi hade slutat sista lektionen tog jag mig lite lätt hemåt. Väl hemma insåg jag att mon mobil inte var med mig. den hade snekepekat sig iväg. Jag körde, ännu en gång, motvilligt till skolan på jakt efter telen. 239% övertygad om att den skulle ligga i skåpet. Besvikelse sköljer över mig då den inte befinnan sig i mitt skåp. Tar mig hem med tankarna "den kommer fram, förr eller senare, ingen kontaktar mig, jag kommer inte sakna den, någon har stullit den, jaja, köper en ny, okej måste hitta den, fan."
När jag anlänt hem igen, lägger jag mig på soffan & längtar till kvällsfrullen.
DÅ, då ringer det.
Min gympalärares röst uppenbarar sig i luren & han berättar att han funnit en mobil, där jag och en liten flicka är som bakgrund. WOHO.
Så imorgon återförenas jag & mon tele igen. känner inte glädje angående det, endast tacksamhet. tacksamhet för att min far inte behöver köpa ännu en tele till moi. Jag är ett krävande barn.
 
Söndags mys med lollo. Livet på en pinne. Hade gärnat stannat på den pinnen. AVOKADO. 
På tal om helgen.
Den var händelserik. Jag var glad när den kom, glad när den gick. Glad att jag fick vara en del av den.

hej. hallå. tjena. osv

Jag har återvänt som en gladare, trevligare & snällare person än i förra inlägget.
Jag hade en svacka. Är 100 % säker på att det var pågrund utav min menstruation. åh du underbara kvinnokropp.
-
Idag hade jag ett fruktansvärt prov. Fysikprov.
Människor har inte gått igenom "en tuff tid" förrän de har upplevt smärtan innan, under & efter ett fysikprov. 
Innan sitter man isolerad i hoppet om att man skall lära sig alla formler för olika energilagar, temperatur skillnader, rörslemängder osv. 
Under sitter man som hypnotiserad av talen som måste lösa i hoppet om att man kanske kommer ihåg alla formler. efter hälften av tiden inser man att man borde förberedda sig på att göra om det om två veckor. 
Efter lever man i tron om att man kan ta sig genom livet även om man gör det på gränsen till den lägsta nivån.
Egentligen tror jag allt hänger på om man har en klyftig lärare eller icke.
Allt är min fysiklärares fel. Hon lär ut mindre bra.
-
IDAG ANLÄNDE MIN JACKA. MIN NYA FINA VACKRA HÄRLIGA FLUFFIGA MYSIGA BLÅA VÅRJACKA.
att behöva sätta ord på hur jag känner nu kan jag inte. jag är ordlös. den är allt jag någosin suktat efter.
den här jacka är perfekt.
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0