Imorgon skall jag till tandis. ååååååh, man skulle kunna tro att jag av hela mitt hjärta avskyr allt som har med tandisar att göra. nej, tro inte det. jag älskar tandisar. för jag vet att det kommer en dag då jag slipper dra mig dit. och jag hoppas innerligt att det blir inom snar framtid, som min tandställning rycker. om min tandis inte får för sig att låta den sitta några månader till. 

we will wait and see, waaaaait ande see.

 

Imorse vaknade jag inte av min väckarklocka. gud bevare mig att jag inte försov mig. fast lite stressigt blev det ändå. eller stressigt och stressigt, det slutade med att jag fick ta mopeden till skolan annars hade jag inte hunnit, för jag höll på att somna i sängen efter att jag hade ätit frulle.

Då kanske ni undrar varför jag inte är utsövd så här efter en veckas lov. jo. mina kära läsare. min syster med familj var nere från söndagen till lördagen. och detta resulterade med att jag fick sovmorgon till max klockan nio på morgonen. men jag tycker om dem iallafall. sorligt nog bor de 6 timmars bilresa härifrån så man måste ju passa på att umgås medans man kan.

det känns som om jag har så mycket mer att skriva, ord som inte kommer ut. men de orden blir väl så småning om nedklotrade i min kära kvällsdagbok. (men oj henny, snuskigheter?) skulle jag skriva de här, hade ni för det första suttit där ute som fågelholkar och för det andra hade helt fel person fått ta del av ytters djupa delar av mina viktiga tankar, så tack och ajdö & kanske på återseende.