Nyss satt jag & Eskil och spelade "vem där?" & sorlig nog förstod inte Eskil riktigt syftet med spelet. Så han lämnade mig i protest. Där satt jag. Utan någon som helst ork till att följa efter. Jag antar att det är den smällen man får ta när man är moster. Om jag hade följt efter honom hade han nog i all ilska försökt brotta ned mig. Så det kändes ändå tryggast att sitta kvar.